Vad är ISO 2768, och vilken klass ska jag räkna med när jag offererar?

ISO 2768 är standarden för allmäntoleranser och gäller alla mått på ritningen som saknar egen toleransangivelse. Del 1 har klasserna f (fin), m (medel), c (grov) och v (mycket grov). Del 2 gäller allmänna geometriska toleranser. Offerera efter den klass som anges i namnrutan, och för det mesta allmänna bearbetningsarbetet är det ”m”. Anges ingen klass bör du fråga i stället för att anta något, eftersom skillnaden mellan f och c avgör hur mycket omsorg varje otoleranserat detaljdrag kräver.

Varför kostar snäva toleranser mer att bearbeta?

Snävare toleranser betyder långsammare finskär, noggrannare uppspänning, bättre verktyg, tätare mätning och högre risk för kassation om en detalj hamnar utanför toleransen. Ett hål med ±0,005 mm kan kräva en helt annan process än ett med ±0,1 mm. Kostnaden är inte linjär, utan stiger brant när du närmar dig gränsen för vad maskinen och mätmetoden klarar.

Vad är skillnaden mellan en tolerans och en passning?

En tolerans är den tillåtna variationen på ett enskilt mått. En passning beskriver hur två detaljdrag som ska passa ihop fungerar tillsammans: spelpassning (alltid spel), presspassning (alltid grepp, pressas ihop) eller mellanpassning (något däremellan). ISO-systemet använder koder med bokstäver och siffror, som H7/g6, för att ange ett par av hål och axel som ger en känd passning. Det är passningen, inte det nominella måttet, som säger hur snävt detaljdraget måste hållas.

Betyder grova toleranser att detaljen ska vara billig?

Grövre allmäntoleranser bör sänka priset, men de gör inte detaljen gratis. Material, uppspänningar, cykeltid, ytbehandling och kontroll kostar fortfarande. En bra kalkyl prissätter varje detaljdrag efter den tolerans det faktiskt har, så att en grov detalj inte prissätts som precisionsarbete, och så att en enda snäv angivelse på en i övrigt grov detalj upptäcks och kostnadsberäknas där den finns.

Hur läser offertprogram av toleranserna på en ritning?

Toleranserna står på 2D-ritningen: i allmäntoleransen i namnrutan, i måttangivelserna och i GD&T-toleransramarna. Ett offertprogram som läser ritningen fångar upp de angivelserna och för in dem i kostnaden, så att detaljdrag med snävare toleranser prissätts som mer krävande arbete. Allt som är otydligt flaggas så att du kan bekräfta det, i stället för att antas utan att du vet om det, och du kan ändra det som lästs in innan offerten skickas.

CNC-toleranser förklarade: ISO 2768, IT-grader och GD&T

En ritning kommer in där de flesta mått hänvisar till namnrutan och tre angivelser inte gör det: ett hål i H7, en planhetsram på anliggningsytan och en bredd med ±0,01. Om du offererar den detaljen bra eller dåligt beror nästan helt på hur du läser de tre angivelserna i förhållande till de dussintals mått som bara omfattas av allmäntoleransen. Det är i toleranserna som en CNC-offert verkligen vinns eller förloras. Läser du in för mycket i dem prissätter du dig ur marknaden. Läser du in för lite vinner du ett jobb där detaljerna kasseras.

Därför lönar det sig att vara exakt om vad standarderna faktiskt säger och var pengarna finns. Det här är versionen för offerering. Ingen lärobok i mätteknik, men tillräckligt för att prissätta en ritning rätt och kunna försvara siffran.

Allmäntoleranser: ISO 2768 gör det mesta av jobbet

De flesta mått på en vanlig bearbetningsritning saknar egen tolerans. De styrs i stället av den allmäntolerans som anges i namnrutan, nästan alltid ISO 2768. Den enda anteckningen bestämmer den tillåtna variationen för varje otoleranserat mått på ritningen, och det är därför den betyder så mycket för offereringen.

ISO 2768 består av två delar:

ISO 2768-1: allmäntoleranser för längd- och vinkelmått, i fyra klasser: f (fin), m (medel), c (grov), v (mycket grov).
ISO 2768-2: allmänna geometriska toleranser (rakhet, planhet, vinkelräthet, symmetri, kast) i tre klasser: H, K, L.

Oftast står det något i stil med ISO 2768-mK eller ISO 2768-fH i namnrutan. Klassen ger en tolerans som växer med detaljdragets storlek: ett mått på 6 mm hålls snävare än ett på 200 mm, räknat i absoluta tal, inom samma klass. Ungefärliga värden för längdmått, för att ge en känsla för storleksordningen:

Klass	Beskrivning	~Tolerans för ett mått på 30–120 mm
f	Fin	ca ±0,15 mm
m	Medel	ca ±0,3 mm
c	Grov	ca ±0,8 mm
v	Mycket grov	ca ±1,5 mm

(Se värdena som exempel och läs den faktiska tabellen för den faktiska toleransen.) Poängen för offereringen är att skillnaden mellan f och c är stor. En detalj full av otoleranserade mått i klass f kräver mer omsorg för varje detaljdrag än samma detalj i klass c. Står det ingen klass alls i namnrutan är det ingen frisedel att anta den grövsta. Det är en fråga att ställa, eftersom en gissning åt vilket håll som helst kostar dig pengar.

Specifika toleranser: när ett mått har en egen toleransvidd

När ett detaljdrag måste hållas snävare (eller grövre) än allmäntoleransen sätter ritningen en tolerans direkt på måttet. Tre skrivsätt som du kommer att stöta på:

Symmetrisk: 20 ±0,05, lika stor variation åt båda hållen från det nominella måttet.
Ensidig: 20 +0,1 / 0, hela toleransvidden på ena sidan av det nominella måttet, här ovanför det.
Gränsmått: 20,10 / 20,00, där övre och undre gränsmåttet skrivs ut direkt.

Siffran som räknas är den totala toleransvidden, alltså skillnaden mellan övre och undre gränsmått. Ett mått med ±0,05 har en toleransvidd på 0,1 mm. Ett mått med +0,1/0 har också en toleransvidd på 0,1 mm men ligger helt ovanför det nominella måttet, vilket påverkar vilket mått du siktar på när du bearbetar. För offereringen säger toleransvidden hur mycket arbete det blir, och toleransfältets läge säger hur du ska lägga upp bearbetningen.

ISO IT-grader och passningar: precisionens språk

För hål, axlar och allt som ska passa ihop hoppar ritningar ofta över ±-värden och använder i stället ISO-systemet för toleranser och passningar, alltså koderna H7, g6 och H7/g6. Det är här många kalkylatorer tappar fart, så vi går igenom uppbyggnaden.

IT-grader: hur snävt

IT-graden (IT01, IT0, IT1 … IT18) är en standardiserad precisionsnivå. Ju lägre siffra, desto snävare. En grov orientering bland de grader du faktiskt ser på bearbetade detaljer:

IT6–IT7: precisionspassningar, brotschade, slipade eller finarborrade detaljdrag. Här handlar det om riktiga pengar.
IT8–IT9: god allmän bearbetning och noggrann svarvning.
IT10–IT12: vardagliga frästa och svarvade detaljdrag.
IT13+: grovt arbete. De flesta allmäntoleranser enligt ISO 2768 hamnar här: klass m motsvarar ungefär IT14 och klass c ungefär IT16.

Precis som i ISO 2768 anger en IT-grad en toleransvidd som följer detaljdragets storlek. Samma grad ger en snävare toleransvidd i absoluta tal på ett litet detaljdrag än på ett stort.

Bokstavskoder: var toleransfältet ligger

Bokstaven (versal för hål, gemen för axlar) placerar toleransfältet i förhållande till det nominella måttet. H är standardhålet, vars toleransfält börjar vid det nominella måttet och ligger på plussidan. g, f och e är axlar med successivt större spel. Med ett H-hål ger axlarna k och n mellanpassning, medan axlarna p och s ger presspassning. H7 är alltså ett hål i IT7 med början vid det nominella måttet, och g6 en axel i IT6 som ligger strax under det.

Passningar: hur paret fungerar tillsammans

Sätt ihop ett hål och en axel så får du en passning, som hör till en av tre grupper:

Spelpassning (t.ex. H7/g6): alltid spel. Glider och roterar. Det vanligaste fallet.
Mellanpassning (t.ex. H7/k6): kan få lite spel eller lite grepp. Används för styrande och lägesbestämmande detaljdrag.
Presspassning (t.ex. H7/p6): alltid grepp, pressas eller krymps ihop. Bussningar och lagersäten.

För offereringen är passningen signalen. H7/g6 säger: ”det här hålet är ett precisionsdrag, planera en finbearbetning och ett kontrollsteg”. En nominell diameter utan passningskod och med bara allmäntolerans säger motsatsen. Att läsa passningen rätt är skillnaden mellan att räkna på ett brotschat och tolkkontrollerat hål och att räkna på ett borrat hål.

GD&T-grunder: tolerera geometrin, inte bara måtten

Toleranser på mått styr storleken. Geometrisk dimensionering och toleranssättning (GD&T) styr form, riktning, läge och kast, alltså det som ett ± på ett mått inte kan fånga. Det syns som toleransramar: en liten inramad symbol, ett toleransvärde och oftast en eller flera referensbokstäver.

De symboler du oftast möter på bearbetade detaljer:

Form: planhet, rakhet, rundhet, cylindricitet. Ingen referens. Detaljdraget bedöms mot sig självt.
Riktning: vinkelräthet, parallellitet, lutning. I förhållande till en referens.
Läge: lägetolerans (arbetshästen, ofta med maximimaterialkrav, det inringade M:et), koncentricitet, symmetri.
Kast: kast och totalkast, för roterande detaljer mot en referensaxel.

Två saker påverkar priset. För det första kan en snäv lägetolerans på ett hålmönster eller en snäv planhet på en yta styra processen betydligt mer än toleranserna på måtten gör. Den avgör uppspänning, referensstrategi och kontroll. För det andra säger GD&T oftast något om hur detaljen kommer att kontrolleras (i en koordinatmätmaskin, inte med ett skjutmått), och kontrolltid är en verklig kostnad. En ritning full av toleransramar berättar att kunden bryr sig om geometrin, och den omsorgen har ett pris.

En tumregel som har räddat fler verkstäder än någon formel: det är sällan det nominella måttet som kostar. Det är toleransvidden, passningskoden och toleransramen bredvid.

Varför snäva toleranser kostar mer, och var verkstäder räknar fel

Att precision kostar har mekaniska skäl, inga mystiska:

Långsammare finbearbetning. För att träffa en snäv toleransvidd krävs lätta finskär, inte ett enda aggressivt skär.
Bättre uppspänning och referenser. En snäv lägetolerans eller kasttolerans kräver en noggrann fixtur och en genomtänkt referensstrategi, ibland fler uppspänningar.
Verktyg och maskinkapacitet. Vissa toleranser går helt enkelt inte att hålla med den självklara processen. Då går du över till brotschning, arborrning eller slipning, och kostnaden tar ett kliv uppåt.
Mätning. Detaljdrag med snävare toleranser kräver bättre instrument och tätare kontroller, ofta i en koordinatmätmaskin. Det är arbets- och maskintid då inga spån tas.
Risk för kassation. Nära processens gränser sjunker utbytet. En detalj som hamnar utanför är förlorat material plus all tid som redan lagts ned på den.

Och kostnaden är inte linjär. Att vidga toleransen på ett detaljdrag från IT7 till IT9 kanske knappt ändrar något. Att strama åt den från IT9 till IT6 kan ändra hela operationsföljden. Just den olinjäriteten gör det farligt att ögna igenom toleranserna vid femtiden.

Sedan finns det fel som verkstäder gör åt andra hållet: grova toleranser ska inte överprissättas. En detalj som genomgående är ISO 2768-c är inget precisionsarbete, och den som prissätter den som om varje mått vore snävt blåser upp offerten och förlorar jobbet till en verkstad som läste ritningen ordentligt. Disciplinen ligger i att prissätta varje detaljdrag efter den tolerans det faktiskt har: snävt där ritningen säger snävt, grovt där den säger grovt. Att läsa in för mycket i toleranserna är en lika dyr vana som att läsa in för lite. Den kostar bara i förlorade jobb i stället för i kassationer.

Så fungerar toleransstyrd prissättning i praktiken

Allt det här står på 2D-ritningen, inte i 3D-modellen. Modellen ger dig geometrin. Ritningen innehåller allmäntoleransen i namnrutan, måttangivelserna, passningskoderna och toleransramarna. Offererar du bara utifrån geometrin gissar du på varje tolerans på detaljen.

Det är här en ordentlig läsning av ritningen förändrar arbetet. Ett offertprogram med AI-ritningsanalys läser av angivelserna på 2D-ritningen, som ISO 2768-klassen, ±-toleranserna, H7/g6-passningarna och GD&T-ramarna, och för in dem i kalkylen. Då prissätts ett detaljdrag med snäv tolerans som mer krävande arbete, och ett med grov tolerans blåses inte upp. Läsandet är den långsamma och felbenägna delen för en människa i slutet av en lång dag, och det är den delen som är värd att automatisera.

Själva prissättningen är fortfarande deterministisk och genomskinlig. När toleranserna väl är inlästa byggs kostnaden upp av din verkstads egna inställningar, som dina maskiner och timkostnader, dina ytbehandlingar, din kontrolltid, ditt material och din marginal, i form av poster som du kan läsa och justera. Toleransstyrd kostnad är inget tyckande ur en svart låda. Det är en beräkning som du kan försvara.

Och när en angivelse är otydlig, till exempel en allmäntoleransklass som saknas, en passningskod som inte passar detaljdraget eller en tolerans som ser omöjlig ut för processen, ställer ett bra program en fråga till dig i stället för att gissa. Allt som programmet läser in kan du se och ändra innan offerten skickas. Du bestämmer fortfarande hur varje tolerans ska tolkas. Programmet besparar dig bara det mödosamma kisandet mot ritningen för att hitta dem alla.

Den ärliga slutsatsen

Toleranserna är den del av en CNC-offert som belönar noggrann läsning och straffar gissningar åt båda hållen. Läs ISO 2768-klassen rätt, känn igen IT-graderna och passningarna på precisionsdragen, ta toleransramarna på allvar och prissätt varje detaljdrag efter den toleransvidd det faktiskt har: snävt räknat som snävt, grovt inte uppblåst som om det vore snävt.

Gör det på varje förfrågan, konsekvent, så slutar dina offerter att läcka marginal i båda ändar. Toleransstyrd offerering sköter läsandet och räknandet på några minuter. Du behåller omdömet om vad varje angivelse verkligen betyder.